Related Paintings of unknow artist :. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 48 | Apotheosis of War | Still life floral, all kinds of reality flowers oil painting 363 | jacob richardsson | The Savage Family |
Related Artists:
Nicolas Chaperon
Nicolas Chaperon (Châteaudun, bapt. 19 October 1612 e Lyon 1656) was a French painter, draughtsman and engraver, a student in Paris of Simon Vouet whose style he adopted before he was further matured by his stay in Rome (1642-51) in the studio of Nicolas Poussin. In 1653-55 the consuls de Lyon called him to decorate the hôtel de ville but Chaperon dying almost as soon as he arrived, the commission passed to Thomas Blanchet. Chaperon made a name for himself with his suite of engravings after the Raphael Loggie of the Vatican, Rome, 1649, but art historians remember him for the stream of fulminating invective with which Poussin in his correspondence with Paul Freart de Chantelou described this unruly and vindictive practician who refused to carry through his copy of a Transfiguration. So little is known of Chaperon that this episode stands out.
Francis Luis Mora
Uruguayan-born American Painter, 1874-1940
ulrica pasch
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.